Tit 3:1 Lägg dem på minnet att de böra vara underdåniga överheten,

Ett viktigt stycke att ta in i vår moderna tid, som präglas av olydnad. Det är inte lätt att underordna sig när man lär sig en sorts tvärtom standard där huvudet inte är huvud och barn sätter sig upp mot vuxna. Där synd inte får kallas synd och sann kärlek kallas för elakhet. Bara sann omvändelse i Jesus Kristus kan göra olydnadens barn underdåniga överheten!

Tit 3:1  Lägg dem på minnet att de böra vara underdåniga överheten, dem som hava myndighet, att de böra visa lydnad och vara redo till allt gott verk,
Tit 3:2  att de icke må smäda någon, icke vara stridslystna, utan vara fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla människor.
Tit 3:3  Vi voro ju själva förut oförståndiga, ohörsamma och vilsefarande, vi voro trälar under allahanda begärelser och lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro värda att avskys, och vi hatade varandra.

Guds Godhet och kärlek förvandlar.

Tit 3:4  Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades,
Tit 3:5  då frälste han oss, icke på grund av rättfärdighetsgärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i helig ande,
Tit 3:6  som han rikligen utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare,
Tit 3:7  för att vi, rättfärdiggjorda genom hans nåd, skulle, såsom vårt hopp är, få evigt liv till arvedel.
Tit 3:8  Detta är ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar härom, för att de som sätta tro till Gud må beflita sig om att rätt utöva goda gärningar. Sådant är gott och gagneligt för människorna.

Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda.

Jag tror mig veta att många liksom jag, hade fel förväntningar om vad kristendomen handlar om, det var dock en mycket glad nyhet, att höra den goda nyheten på nytt, och ingen besvikelse att se nåden i Herrens ljus som mörkret aldrig har lyckats släcka. Hur viktigt är det inte att minnas att hans löften består trots vår oförmåga, och hur viktigt det är att alltid förlåta , även då köttets stålthet stretar emot. Att förbli i Herren, vad som än händer.

Kristna är som alla andra

Rom 3:9  Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd.
Rom 3:10  Så är ock skrivet: "Ingen rättfärdig finnes, icke en enda.
Rom 3:11  Ingen förståndig finnes, ingen finnes som söker Gud.
Rom 3:12  Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som gör vad gott är, det finnes ingen enda.
Rom 3:13  En öppen grav är deras strupe, sina tungor bruka de till svek. Huggormsgift är inom deras läppar.
Rom 3:14  Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.
Rom 3:15  Deras fötter äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
Rom 3:16  Förödelse och elände är på deras vägar,
Rom 3:17  och fridens väg känna de icke.
Rom 3:18  Guds fruktan är icke för deras ögon."
Rom 3:19  Nu veta vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud;
Rom 3:20  ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom. Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden.

Bara de kristna rättfärdiggörs inga andra

Rom 3:21  Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om,
Rom 3:22  en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad.
Rom 3:23  Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud;
Rom 3:24  och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom förlossningen i Kristus Jesus,
Rom 3:25  honom som Gud har ställt fram såsom ett försoningsmedel genom tro, i hans blod. Så ville Gud - då han i sin skonsamhet hade haft fördrag med de synder som förut hade blivit begångna - nu visa att han dock var rättfärdig.

När man läser i gamla testamentet är det inte svårt att se att många synder begås av de som behagar Gud tex David, det beror alltså inte på deras felfrihet utan deras tro att de finner nåd hos Gud. Det betyder verkligen inte att man kan synda med vilja och inte få konsekvenser, eftersom frälsta människor hatar synden.

Kung Davids syndanöd och omvändelse

Psa 51:2  (51:4) Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Psa 51:3  (51:5) Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Psa 51:4  (51:6) Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Psa 51:5  (51:7) Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Psa 51:6  (51:8) Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Psa 51:7  (51:9) Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Psa 51:8  (51:10) Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Psa 51:9  (51:11) Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Psa 51:10  (51:12) Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Psa 51:11  (51:13) Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Psa 51:12  (51:14) Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande. 

Rut och Boas, som en bild av Kristus och kyrkan

Berättelsen om Rut är bedårande som den är och den visar på en kvinna som är fast beslutsam om att göra det goda i en svår situation. Hon är ett föredöme för oss troende kvinnor som kämpar med att göra det rätta, i en hård värld.  Själv skulle jag gärna vilja vara mer lik Rut.

Berättelsen blir bara mer härlig och trösterik när man ser den ur Kristus och kyrkan perspektivet.

Rut liksom vi sökte nåd

Rth 2:1  Men Noomi hade en frände på sin mans sida, en rik man av Elimeleks släkt, vid namn Boas.
Rth 2:2  Och moabitiskan Rut sade till Noomi: "Låt mig gå ut på åkern och plocka ax efter någon inför vilkens ögon jag finner nåd." Hon svarade henne: "Ja, gå, min dotter."
Rth 2:3  Då gick hon åstad och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen; och det hände sig så för henne att åkerstycket tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt.

Boas som en bild av Herren

Rth 2:4  Och Boas kom just då dit från Bet-Lehem; och han sade till skördemännen: "HERREN vare med eder." De svarade honom: "HERREN välsigne dig."
Rth 2:5  Och Boas frågade den bland tjänarna, som hade uppsikt över skördemännen: "Vem tillhör den unga kvinnan där?"

Skörde männen som en bild av evangeliets förkunnare

Rth 2:6  Tjänaren som hade uppsikt över skördemännen svarade och sade: "Det är en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommit hit från Moabs land.
Rth 2:7  Hon bad att hon skulle få plocka och hopsamla ax bland kärvarna, efter skördemännen; och så kom hon, och hon har hållit på allt sedan i morse ända till denna stund, utom att hon nyss har vilat något litet därinne."

Herren kallar och utväljer

Rth 2:8  Då sade Boas till Rut: "Hör, min dotter: du skall icke gå bort och plocka ax på någon annan åker, ej heller gå härifrån, utan du skall hålla dig till mina tjänarinnor här.

Rut fick som oss smaka på livets vatten, då hon fann nåd i sin Herrens ögon

Rth 2:9  Se efter, var skördemännen arbeta på åkern, och gå efter dem; jag har förbjudit mina tjänare att göra dig något för när. Och om du bliver törstig, så gå till kärlen och drick av det som mina tjänare hämta."

Frälst av nåd allena!

Rth 2:10  Då föll hon ned på sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: "Varför har jag funnit sådan nåd för dina ögon, att du tager dig an mig, fastän jag är en främling?"

Rut lämnade, sin fader och sin moders hus för att tillhöra Guds folk, så som evangeliet bjuder, därav belöning enligt löftet.

Rth 2:11  Boas svarade och sade till henne: "För mig har blivit berättat allt vad du har gjort mot din svärmoder efter din mans död, huru du har övergivit din fader och din moder och ditt fädernesland, och vandrat åstad till ett folk som du förut icke kände.
Rth 2:12  HERREN vedergälle dig för vad du har gjort; ja, må full lön tillfalla dig från HERREN, Israels Gud, till vilken du har kommit, för att finna tillflykt under hans vingar."

Rut var som vår kyrka inte av judiskt ursprung

Rth 2:13  Hon sade: "Så må jag då finna nåd för dina ögon, min herre; ty du har tröstat mig och talat vänligt med din tjänarinna, fastän jag icke är såsom någon av dina tjänarinnor."

Rut fick som oss ta del av Kristi kropp och Kristi blod

Rth 2:14  Och när måltidsstunden var inne, sade Boas till henne: "Kom hitfram och ät av brödet och doppa ditt brödstycke i vinet." Då satte hon sig vid sidan av skördemännen; och han lade för henne rostade ax, och hon åt och blev mätt och fick därtill över.

Rth 2:15  Och när hon därefter stod upp för att plocka ax, bjöd Boas sina tjänare och sade: "Låten henne ock få plocka ax mellan kärvarna, och förfördelen henne icke.
Rth 2:16  Ja, I mån till och med draga ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga, så att hon får plocka upp dem, och ingen må banna henne därför."
Rth 2:17  Så plockade hon ax på åkern ända till aftonen; och när hon klappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efa korn.

Herrens välsignelser väcker nyfikenhet

Rth 2:18  Och hon tog sin börda och gick in i staden, och hennes svärmoder fick se vad hon hade plockat. Därefter tog hon fram och gav henne vad hon hade fått över, sedan hon hade ätit sig mätt.
Rth 2:19  Då sade hennes svärmoder till henne: "Var har du i dag plockat ax, och var har du arbetat?

 Rut vittnar om vem som benådat henne

Välsignad vare han som har tagit sig an dig!" Då berättade hon för sin svärmoder hos vem hon hade arbetat; hon sade: "Den man som jag i dag har arbetat hos heter Boas."

Herren blir ärad

Rth 2:20  Då sade Noomi till sin sonhustru: "Välsignad vare han av HERREN, därför att han icke har undandragit sig att bevisa godhet både mot de levande och mot de döda!" Och Noomi sade ytterligare till henne: "Den mannen är vår nära frände, en av våra bördemän."

Må vi alla finna umgänge med Herrens sanna tjänare, tills vår Herres återkomst, så att vi inte råkar illa ut, eftersom många bedragare finns.

Rth 2:21  Moabitiskan Rut sade: "Han sade ock till mig: 'Håll dig till mina tjänare, ända till dess att de hava inbärgat hela min skörd.'"

Rth 2:22  Då sade Noomi till sin sonhustru Rut: "Ja, det är bäst, min dotter, att du går med hans tjänarinnor, så att man icke behandlar dig illa, såsom det kunde ske på en annan åker."

Guds godhets rikedom.

Är det inte med blandade känslor vi står där på skolavslutningar och hör barnen sjunga den härliga sommarpsalmen den blomster tid nu kommer? När de kommer in i andra versen som väcker så heta känslor hos de vuxna att den var på gränsen att förbjudas, så sjunger de med full hals om Guds skapelse och hans nåd, en skapelse berättelse och en nåd som de förbjuds att ta del av, till förmån för evolutionsteori och ateistisk buddism. Låt oss be för Sveriges barn att de får ta del av Guds godhets rikedom och att de icke förbjuds att komma till Kristus.

Vers 2

De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar,
och lundens gröna träd.
De skola oss påminna,
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

Fadern, ingen "låt gå" förälder!

 Han bryr sig, därför tillrättavisar han synd. Han är rättfärdig och god, därför vill han inte se oss göra oss själva och andra illa. Som vår förälder, varnar han oss strängt, för att vi inte ska hamna i fara på grund av vår barnsliga ignorans. På samma vis förmanar de rätt troende andra inom församlingen för att hålla densamma ren, av kärlek till Gud och människor.

Därför förmanar de heliga sina församlingar

1Ti 1:5  Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.
1Ti 1:6  Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat.
1Ti 1:7  De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. 

Den bibliska församlingen är inte fri från förmaningar men fri från syndens slaveri, dvs är slav under rättfärdigheten.

Därför är det inte lagiskt om en församling upplyser/förmanar församlingsmedlemmar om vad som är synd enligt Guds bud.

Lagen kan inte frälsa någon, det kan bara Gud göra genom tron på Jesus Kristus, men den kan användas för att lära ut vad som är rätt och fel, så att kyrkan inte förvandlas till ett rövarnäste, ungdomsdisco eller avgudatempel.

1Ti 1:8  Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt
1Ti 1:9  och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare,
1Ti 1:10  för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran - 

Icke omvända (ofrälsta) människor med andra ord, sekulära, sökare, besökare, släkt och vänner. Människor som har växt upp i kyrkan men aldrig omvänt sig från synden till tron på Jesus Kristus.

1Ti 1:11  detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.
1Ti 1:12  Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst,
1Ti 1:13  fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde.
1Ti 1:14  Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus.
1Ti 1:15  Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. 

Guds barmhärtighet

1Ti 1:16  Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv.
1Ti 1:17  Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen.

Paulus uppmanar till församlingstukt, för att själar inte ska gå förlorade, kärlek.

1Ti 1:18  Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen,
1Ti 1:19  i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron.
1Ti 1:20  Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar. 

Falsk undervisning

1Ti 6:3  Om någon ger en falsk undervisning och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan,
1Ti 6:4  så är han högmodig och begriper ingenting. Han har bara en sjuklig lust att diskutera och strida om ord. Sådant väcker avund, kiv, smädelser och misstankar
1Ti 6:5  och leder till ständiga tvister mellan människor som är fördärvade i sitt sinne och har vänt sig bort från sanningen, och som menar att gudsfruktan är en god affär. 

Paulus varnar för framgångsteologi:

1Ti 6:6  Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning.
1Ti 6:7  Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån.
1Ti 6:8  Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det.
1Ti 6:9  Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång.
1Ti 6:10  Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
1Ti 6:11  Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.

1Ti 6:12  Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen. 

1Ti 6:13  Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig:

1Ti 6:14  bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, 

1Ti 6:15  som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre,
1Ti 6:16  som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.

1Ti 6:17  Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. 

1Ti 6:18  Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig
1Ti 6:19  och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.

1Ti 6:20  Käre Timoteus, bevara det som har överlämnats åt dig, och vänd dig bort från det oandliga, tomma pratet och invändningarna som kommer från det som kallas kunskap utan att vara det.
1Ti 6:21  Somliga har kommit bort från tron genom att bekänna sig till den kunskapen. Nåd vare med er. 

Ty hos dig är det som den faderlöse undfår barmhärtighet."

Vår Gud är barmhärtig!

Efter allt vi har gjort, efter alla avgudar och synder mot Herren, efter allt vi har gjort mot människorna som skapades till hans avbild, efter hjärtats alla mörka tankar och orättfärdiga begärelser. Trots att vi tvivlar fast än hans ande och skapelse ständigt vittnar om hans närvaro och existens, så står han där trofast med öppna armar för var syndare som omvänder sig och tror.

Hos 14:1  (14:2) Vänd om, o Israel, till HERREN, din Gud; ty genom din missgärning har du kommit på fall.
Hos 14:2  (14:3) Tagen med eder böneord, och vänden så åter till HERREN; sägen till honom: "Skaffa bort all missgärning, och tag fram goda håvor, så vilja vi hembära dig våra läppars offer, såsom man offrar tjurar.
Hos 14:3  (14:4) Hos Assur skola vi ej mer söka vår frälsning, vi skola icke vidare stiga till häst. våra händers verk skola vi icke mer kalla för vår Gud.

Gud erbjuder sitt folk kärlek!

Gud förblir densamme som han alltid har varit, han har alltid välkomnat omvändelse och vädjat till människan att vända om från synden. Han erbjuder oss sin kärlek, evig trohet och evigt liv, vad mer kan vi begära? 

Hos 14:4  (14:5) Ja, deras avfällighet vill jag hela, jag vill bevisa dem kärlek av hjärtat, ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
Hos 14:5  (14:6) Jag skall bliva för Israel såsom dagg, han skall blomstra såsom en lilja, och såsom Libanons skog skall han skjuta rötter.
Hos 14:6  (14:7) Telningar skola utgå från honom, han skall bliva lik ett olivträd i fägring och doft skall han sprida såsom Libanon.
Hos 14:7  (14:8) De som bo i hans skugga skola åter få odla säd och skola grönska såsom vinträd; hans namn skall vara såsom Libanons vin.

Överge avgudarna vad de än må vara, och ta emot Herren!

Hos 14:8  (14:9) Men vad har jag då mer att skaffa med avgudarna, du Efraim! Jag själv vill ju giva bönhörelse och se till honom. Ja, lik en grönskande cypress vill jag bliva; hos mig skall finnas frukt att hämta för dig.
Hos 14:9  (14:10) Den som är vis, han akte härpå; den som är förståndig, han besinne detta. Ty HERRENS vägar äro rätta, och på dem vandra de rättfärdiga, men överträdarna komma där på fall.

Jesus den främsta!

Heb 1:5  Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig? Eller: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?
Heb 1:6  Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.
Heb 1:7  Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor.
Heb 1:8  Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira.
Heb 1:9  Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
Heb 1:10  Och: Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.
Heb 1:11  De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad.
Heb 1:12  Som en mantel skall du rulla ihop dem, och som en klädnad skall de bytas ut. Men du är densamme, och dina år har inget slut.
Heb 1:13  Till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.
Heb 1:14  Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen? 

Jag sökte honom, men fann honom icke.

Om du aldrig har funnit Jesus, sök honom och bli inte nöjd förrän du finner frälsaren.
Om du har funnit Jesus, släpp aldrig taget om honom.
Om du har förlorat kontakten med Jesus, sök omedelbart upp honom igen och lämna honom aldrig mer.

Son 3:1  Där jag låg på mitt läger om natten, sökte jag honom som min själ har kär; jag sökte honom, men fann honom icke.
Son 3:2  "Jag vill stå upp och gå omkring i staden, på gatorna och på torgen; jag vill söka honom som min själ har kär." Jag sökte honom, men fann honom icke.
Son 3:3  Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden. "Haven I sett honom som min själ har kär?"
Son 3:4  Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag tog honom fatt, och jag släppte honom icke, förrän jag hade fört honom in i min moders hus, in i min fostrarinnas kammare. 

1Ti 2:13 Adam blev ju först skapad och sedan Eva.

Vi har blivit välsignade med möjligheten att gå till en församling där vi får höra evangelium predikas, vi går dit när den manlige pastorn predikar.

Vi tror att Jesus är Guds ord, genom vilket allt har blivit skapat samt att bibeln är ofelbar. Det är därför otänkbart att bortse från Herrens egen vilja när han tydligt kommunicerar den via skriften. Vi är dock inte ofelbara och gör många misstag som han förlåter, men detta är inte en anledning till att i ren trots välja andra vägar, som Herren inte godkänner.

Guds vilja= auktoritär

människans vilja= sekundär

1Ti 2:8  Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer.


1Ti 2:9  Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder,
1Ti 2:10  utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja räknas för gudfruktiga.

Hur vet vi att det inte är Herrens vilja att kvinnor är pastorer?

1) 1Ti 3:1  Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift.
1Ti 3:2  En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.
1Ti 3:3  Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär.
1Ti 3:4  Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt.
1Ti 3:5  Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling?
1Ti 3:6  Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom.
1Ti 3:7  Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.

2) 1Ti 2:11  Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig.

1Ti 2:12  Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet.

 Varför vill han inte det?

1Ti 2:13  Adam blev ju först skapad och sedan Eva.
1Ti 2:14  Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.
1Ti 2:15  Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende.