Friheten i Jesus!

Friheten i Jesus är frihet ifrån synden!

Jesus dog för våra synder, så att vi skulle försonas med Fadern.

Jesus dog istället för oss, trots att vi inte är perfekta så är nu de troende rättfärdiga inför Gud.

Friheten innebär förlåtelse!

Friheten i Jesus betyder inte "frihet att leva kvar i synden" för synden är inte fri utan ett slaveri som endast leder till död. Friheten består i kraften från Gud att vända om från vår synd och att få leva i Kristus underbara nåd och ett nytt heligt liv.

Hans nåd är ny varje morgon!.

Luk 4:17  Då räckte man profeten Jesajas bokrulle till honom och då han slog upp bokrullen, fann han det ställe, där det står skrivet: 

Luk 4:18  Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att förkunna evangelium för de fattiga. Han har sänt mig till att läka dem som har förkrossade hjärtan, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, och till att försätta de sönderslagna i frihet, 

Luk 4:19  och till att predika Herrens behagliga år. 

Mat 4:17  Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er, ty himmelriket är nu här." 

Förespråkar liberalismen olydnad?

 Före frälsning

Tit 3:3  Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.

efter frälsning

Tit 3:4  Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades,
Tit 3:5  frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande,
Tit 3:6  som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare.
Tit 3:7  Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, som vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet.

Det här stycket belyser att det är skillnad på en människas liv före och efter frälsning, det är nödvändigt att  ha kunskap om att det finns både vete och tistlar som växer tillsammans fram till skördedagen, men uppenbar synd är inte normal i ett kyrkligt sammanhang enligt bibeln. Man kallas inte broder och syster om man lever i uppenbar synd och omvändelse är lika centralt nu som då. 

Petrus kallar de kristna för lydnadens barn

1Pe 1:14  Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga. 

1Pe 1:15  Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. 

1Pe 1:16  Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig. 

1Pe 1:17  Om ni ropar "Fader" till honom, som opartiskt dömer var och en efter hans gärning, så vandra här i gudsfruktan under er tid som främlingar. 

1Pe 1:18  Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, 

1Pe 1:19  utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte. 

1Pe 1:20  Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull, 

1Pe 1:21  ni som genom honom tror på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud. 

1Pe 1:22  Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta. 

1Pe 1:23  Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består. 

1Pe 1:24  Ty allt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar bort och blomman faller av,  

1Pe 1:25  men Herrens ord förblir i evighet.  Det är detta ord som har förkunnats för er. 

Isa 44:10 Vem vill forma en gud och gjuta ett beläte som inte är honom till någon nytta?

 Konsthantverkarna är ju själva bara människor. 

Isa 44:11  Se, hela deras sällskap skall komma på skam. Konsthantverkarna är ju själva bara människor. Låt dem alla samlas och träda fram. De skall då alla komma på skam med förskräckelse.
Isa 44:12  Smeden tar sitt verktyg och bearbetar smidet i glöden, han formar det med hammare och bearbetar det med kraftig arm. Blir han hungrig förlorar han sin kraft. Dricker han inte vatten blir han matt.
Isa 44:13  Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift. Han formar det med stämjärn och märker ut det med passaren. Han gör det likt en mansbild, en vacker människogestalt att sättas i ett hus.
Isa 44:14  Man fäller cedrar åt sig och tar stenek och vanlig ek och väljer bland skogens träd. Man planterar lärkträd åt sig, och regnet ger dem växt.
 avgudadyrkan

 avgudadyrkans dubbeltydighet.

Isa 44:15  Detta har människorna till bränsle. Man tar av veden och värmer sig med den, man tänder på den och bakar bröd. Men man tillverkar också en gud av den och tillber denna. Man gör av träet en avgudabild och faller ner för den.
Isa 44:16  En del av träet bränner man upp i eld. Över en annan del lagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt. Sedan värmer man sig och säger: "Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan."
Isa 44:17  Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild. För den faller man ner och tillber. Man bönfaller inför den och säger: "Rädda mig, för du är min gud."
Isa 44:18  Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting, ty deras ögon är tillslutna, så att de inte ser, och deras hjärtan, så att de ingenting begriper.
Isa 44:19  Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd att han säger: "En del av det har jag bränt upp i eld, på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har nu ätit. Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?"
Isa 44:20  Den som lever av aska är förledd av ett vilselett hjärta, så att han inte kan rädda sin själ eller tänka: "Är det inte lögn det jag håller i min högra hand?"

Förlåtelse finns, vänd om till Herren!

Isa 44:21  Tänk på detta, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare. Jag har format dig, du är min tjänare. Israel, du blir inte bortglömd av mig.
Isa 44:22  Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig.
Isa 44:23  Jubla ni himlar, ty HERREN har gjort det, höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd. Ty HERREN har återlöst Jakob, han visar sin härlighet i Israel.
Isa 44:24  Så säger HERREN, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, HERREN, är den som har gjort allt, den som ensam har spänt ut himlen och brett ut jorden Vem var med mig? 

Regler inom kristendomen?

2Ti 2:5  Likaså, om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han icke segerkransen, ifall han icke kämpar efter stadgad ordning. 

Evangeliet som vi tror säger att frälsningen är en fri gåva från Gud och att vi inte kan arbeta oss till den.

En frälst människa är alltså helt friköpt från lagen och dess dom.

Betyder det att vi inte har regler för det kristna livet, och att vi står över all form av auktoritet och kan leva som vi själva vill? Är kristendomen något individuellt som varje person kan tillämpa efter egen smak?
Är det sunt att vifta bort Paulus och de andra apostlarnas lära genom att säga "det gällde bara där och då" så fort något krockar med dagens moderna kultur?

1Co 4:15  Ty om I än haden tio tusen uppfostrare i Kristus, så haven I dock icke många fäder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium födde eder till liv.
1Co 4:16  Därför förmanar jag eder: Bliven mina efterföljare. 

1Co 4:17  Just för denna saks skull sänder jag nu till eder Timoteus, min älskade och trogne son i Herren; han skall påminna eder om huru jag går till väga i Kristus, i enlighet med den lära jag förkunnar allestädes, i alla församlingar. 

Paulus skulle inte ha behövt sända Timoteus, med läran som han förkunnar överallt om den inte skulle tillämpas överallt. (läs Timoteus och Paulus övriga brev)

Varför tillämpar vi gladeligen världsliga regler och stadgar bra som dåliga men förkastar Herrens hus ordning, bara för att han är god?

1Co 4:18  Nu är det väl så, att somliga hava blivit uppblåsta, under förmenande att jag icke skulle komma till eder. 

1Co 4:19  Men om Herren så vill, skall jag snart komma till eder; och då skall jag lära känna, icke dessa uppblåsta människors ord, utan deras kraft. 

1Co 4:20  Ty Guds rike består icke i ord, utan i kraft.

Paulus räknade  läran så viktig att han var redo att strängt förmana de som inte höll sig inom dess ramar, i all nåd och välvilja.

1Co 4:21  Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller i kärlek och saktmods ande? 

Det finns alltså anledning till att läsa och tillämpa än idag var vi än kommer ifrån i all nåd och frihet, inte av
tvång och lagiskhet men i tro, hopp och kärlek, kärlek till Gud och av hänsyn till våra medmänniskor.
Tit 2:11  Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.
Tit 2:12  Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,
Tit 2:13  medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.
Tit 2:14  Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
Tit 2:15  Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig. 

Det kan hända den bäste...

Kan favorit Pastorn ha fel ibland?

Håller du med om allt en annan människa säger och gör i detalj? Även detta kan vara avgudadyrkan trots att den person som du beundrar är både sund och frälst, för den visaste bland människor är som en dåre jämfört med Gud. Alla syndar ibland och alla har dåliga dagar, om du hör något obibliskt komma ifrån en av dina favoriter så bli inte förvånad, eftersom vi alla har fel i sak ibland. Den ende vi kan följa utan att någonsin finna ett fel är Jesus. Ta vara på det goda och lämna det onda.

Guds ord är ofelbart

Många kyrkoherdar finns och många kristna hjältar genom tiderna som har gjort fantastiska arbeten för Herren och hans församling, det finns både bra och dåliga exempel på ledare och lärare, men bara en är perfekt och ofelbar, Han är värdig vår lovprisning och ära för alltid. Det är naturligtvis så att en församlingsledare och äldste förtjänar tillbörlig respekt, men vi kan inte förvänta oss total perfektion.

Johannes döparen var den störste bland profeter men han förstod att han inte var perfekt.

Joh 1:26  Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner,
Joh 1:27  han som kommer efter mig. Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler."

Så skall det bliva en hjord och en herde.

Joh 10:7  Åter sade Jesus till dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.
Joh 10:8  Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.
Joh 10:9  Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.
Joh 10:10  Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
Joh 10:11  Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.
Joh 10:12  Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
Joh 10:13  Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
Joh 10:14  Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,
Joh 10:15  såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.

Joh 10:16  Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.

Vad är ett heligt liv?

Jobs rättfärdighet och gärningar visade på hans tro.

Job 1:1  I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda. 

Jobs rättfärdighet var en sann rättfärdighet, då den grundades i tro. Alla hans svårigheter var ett test som han var tvungen att gå igenom på åklagarens begäran, vilket han inte förstod i sin plåga. Ett bra stycke för troende att minnas när man hamnar i svårigheter.

Han tänkte på tiden innan hans plågor började.

Job 29:1  Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Job 29:2  Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
Job 29:3  då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
Job 29:4  Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
Job 29:5  då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
Job 29:6  då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
Job 29:7  När jag då gick upp till porteJob 29:1  Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Job 29:2  Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
Job 29:3  då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
Job 29:4  Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
Job 29:5  då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
Job 29:6  då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
Job 29:7  När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
Job 29:8  då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
Job 29:9  Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
Job 29:10  furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

Jobb visste att han följde Guds bud och levde ett heligt liv

Han var ingen äktenskapsbrytare

Job 31:1  Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
Job 31:2  Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
Job 31:3  Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Job 31:4  Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Job 31:5  Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
Job 31:6  Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
Job 31:7  Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
Job 31:8  Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
Job 31:9  Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
Job 31:10  Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
Job 31:11  Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
Job 31:12  en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

Job hade inte anseende till person.

Job 31:13  Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
Job 31:14  Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
Job 31:15  Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Han gav åt de fattiga

Job 31:16  Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
Job 31:17  Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
Job 31:18  Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
Job 31:19  Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
Job 31:20  Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
Job 31:21  Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
Job 31:22  Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
Job 31:23  Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Han var ingen avgudadyrkare

Job 31:24  Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
Job 31:25  Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
Job 31:26  Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
Job 31:27  att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
Job 31:28  Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

Han gladde sig inte åt andras olycka, och förbannade inte sina fiender.

Job 31:29  Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
Job 31:30  Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

Han visade gästfrihet.

Job 31:32  Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen. 

Han skötte sitt arbete hederligt, och han var ingen mördare.

Job 31:38  Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra? 

Job 31:39  Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv? 

Job 31:40  Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal. 

Job hade medlidande med sin nästa.

Job 30:25  Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige? 

 Jobs gärningar vittnade om en sann tro.

Job 29:11  Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
Job 29:12  ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
Job 29:13  Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
Job 29:14  I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
Job 29:15  Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
Job 29:16  Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
Job 29:17  Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

Jobs gärningar harmoniserar med nya testamentets goda gärningar som följer tron.

Jas 2:14  Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom?
Jas 2:15  Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen
Jas 2:16  och någon av eder då sade till denne: "Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt" - vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde?
Jas 2:17  Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar.
Jas 2:18  Nu torde någon säga: "Du har ju tro?" - "Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro."
Jas 2:19  Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.
Jas 2:20  Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn!
Jas 2:21  Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?
Jas 2:22  Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,
Jas 2:23  och så fullbordades det skriftens ord som säger: "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet"; och han blev kallad "Guds vän".

I sin ångest ifrågasatte Job Gud. Har vi människor rätt att döma himlens, jordens och vår egen skapare när vi får bekymmer?

Job 30:19  I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
Job 30:20  Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
Job 30:21  Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
Job 30:22  Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
Job 30:23  Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
Job 30:24  Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

Job 40:1  (39:34) Så svarade nu HERREN Job och sade: 

Job 40:2  (39:35) Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
Job 40:3  (39:36) Job svarade HERREN och sade:
Job 40:4  (39:37) Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
Job 40:5  (39:38) En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
Job 40:6  (40:1) Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
Job 40:7  (40:2) Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Job 40:8  (40:3) Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
Job 40:9  (40:4) Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
Job 40:10  (40:5) Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
Job 40:11  (40:6) Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
Job 40:12  (40:7) Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
Job 40:13  (40:8) Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
Job 40:14  (40:9) Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
Job 40:15  (40:10) Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
Job 40:16  (40:11) Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
Job 40:17  (40:12) Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
Job 40:18  (40:13) Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
Job 40:19  (40:14) Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
Job 40:20  (40:15) Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
Job 40:21  (40:16) Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
Job 40:22  (40:17) Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
Job 40:23  (40:18) Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
Job 40:24  (40:19) Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?

Jobb vände om från att anklaga Gud och insåg sitt misstag.

Jobb fick stor belöning av Gud för sin trofasthet, vilket han har lovat åt alla som sätter sin tillit till Herren.

"Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd."

Job 28:10  In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
Job 28:11  Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Job 28:12  Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
Job 28:13  Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Job 28:14  Djupet säger: "Hon är icke här", och havet säger: "Hos mig är hon icke."
Job 28:15  Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Job 28:16  Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
Job 28:17  Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
Job 28:18  Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Job 28:19  Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
Job 28:20  Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
Job 28:21  Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Job 28:22  avgrunden och döden giva till känna; "Blott hörsägner om henne förnummo våra öron."
Job 28:23  Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Job 28:24  Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
Job 28:25  När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
Job 28:26  när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
Job 28:27  då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
Job 28:28  Och till människorna sade han så: "Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd."