Bevara oss från kommunism och feminism i kyrkan!

Kyrkan skulle inte vara en politiskt korrekt institution. Den sanna kyrkan har Jesus Kristus som huvud och bibeln utgör dess stadgar. Församlingen består av troende människor, män, kvinnor och deras barn, gifta, ensamstående, gamla och unga.
Det är också sant att i Kristus är vi inte man eller kvinna, inte rik eller fattig. Det betyder att Gud inte har anseende till person, att alla troende är lika mycket värda i hans ögon.

Detta tar inte bort det faktum att vi fortfarande lever här på jorden, detta borde inte blandas ihop. Vårt gemensamma människovärde förändrar inte att vi har olika roller i kyrkan och i samhället vilket har blivit en högst modern åsikt i vår tid att tro. Vår köttsliga kropp som vi har fått av Gud vittnar själv om att vi är skapade till olika uppgifter. Bibeln är tydlig med att vi är lika mycket värda men den är lika tydlig med att vi måste underordna oss Herren och den roll han har givit just till oss, annars lever vi fortfarande i opposition till hans ord.

Även i kretsar där man talar varmt om Evangeliet och den sanna läran är det ofta fortfarande en stark förankring i det moderna samhällets sätt att förhålla sig till sina guds-givna roller inom församlingen.
Många av dom problem vi kämpar med när det kommer till inbördes stridigheter, ovilja till evangelisation, brist på tillväxt och utdöende församlingsgemenskap kan ha sin rot i detta ganska icke omtalade problem.
Det råder en enorm slöhet, ovilja eller okunskap angående just församlingsmedlemmarnas olika uppgifter beroende på faktiskt vem/vad man är.

Om vi ständigt ensidigt betonar och upprepar liksom ett mantra: "Allas lika värde" fast a la den kommunist/ feminist "likabehandlings-lagen" som inte inkluderar de bibliskt troende (som faktiskt blir förföljda på ett eller annat sätt under detta "fria" ramverk). Här riskerar vi att fullständigt glömma bort eller välja bort Herrens bud när det kommer till just män, kvinnor och barn, de giftas rättigheter och skyldigheter samt de ensamståendes roll i det gemensamma forumet.. Så går vi miste om formen som värnar för fred och ordning i Herren kropp.

Vi vet ju att alla lemmar är nödvändiga men att de likväl måste fylla olika funktion för att kroppen ska kunna fungera som den ska, de måste alltså användas till just det syfte som dom är skapade till. Har du försökt tala med öronen någon gång? För det är just det  både kyrkan och samhället håller på med till stor del i dag.
Hela gamla och nya Testamentet är fullt av kunskap inom detta ämne, vilket man inte kan tro när man hör den här tidens lärde undervisa om vilken glädje och kärlek det ska ge, när alla ständigt gör allt med alla och hur vem som helst får göra vad som helst och hur som helst.

Det låter ju kärleksfullt och fint för våra världsliga indoktrinerade öron, samma tongångar i kyrkan som i samhället i stort, ingen förföljelse och ingen blir till åtlöje.
Men ta gärna en titt på kyrkohistorien genom tiderna, studera skriften och se hur kyrkan idag ofta speglar samhället mer än skriften.

Joh 7:5 Inte ens hans bröder trodde på honom.

Tror du på Jesus?

Tror du på att Jesus i hans stora kärlek och medlidande till människorna ändå gjorde det obekväma, det som ingen ville att han skulle göra, det som gör att man blir utkastad ur församlingen, hånad och till sist dödad?

Tror du på att Jesus talade mot synden, avslöjade den tills människor blev mycket arga och stötta av det som han sa?

Eller är du som Jesus bröder?
Dom som växte upp med honom , som tog honom för givet, som fick ta del av hans gemenskap, men ändå inte trodde inte på honom under hans vandring på jorden.
Dom förstod inte varför han gjorde det han gjorde, därför blev dom inte hånade och förföljda som han.

Joh 7:3  Hans bröder sade då till honom: "Bege dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör.
Joh 7:4  Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet. Om du gör sådana gärningar, träd då öppet fram för världen!"
Joh 7:5  Inte ens hans bröder trodde på honom.
Joh 7:6  Jesus sade till dem: "Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid.

Joh 7:7  Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. 

Inget gjorde han för att dra till sig uppmärksamhet eller vara en rebell, nej allt han gjorde var av kärlek och lydnad till hans egen Far, trots det höga pris som han var tvungen att betala. Han visste vad han gjorde, han gick in i det med öppna ögon. Jesus offrade sig, ja han lydde Fadern och offrade sig för vår skull.

Tror du på Jesus?

Tror du på dina obekväma bröder?

Tror du dom som är föraktade förföljda och hånade för Herrens skull?

Tror du på dom som säger det som inte får sägas, som står upp för sanningen och gör det som inte får göras av kärlek till Jesus Kristus och hans utvalda?
Eller är du den som hånar och förföljer dem som bara gör det Gud har sagt åt dem att göra?

Mat 5:11  Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull.
Mat 5:12  Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.

Vänder du också om och tror som Jesus bröder gjorde när du ser hans lidande på korset och han visar sig för dig uppstånden?

Barmhärtighet eller omvändelse?

Det borde förstås vara omvändelse och barmhärtighet lika säkert som dom och förlåtelse, kärlek och tillrättavisning. Vi behöver hela Jesus i hela kyrkan hela tiden. Hela skriften till hela världen!

 Vi människor är usla syndare som i oss själva inte lyckas åstadkomma något gott. Gud däremot är Allsmäktig, fulländad och god, därför är det vi som måste underordna oss honom och inte tvärt om. Vi kan inte åstadkomma ett bättre Evangelium som frälser fler i världen på ett bättre sätt eller komma upp med ett bättre sätt att leva än  hur han har menat att det skulle vara. När ska vi sluta tävla med Gud!

Att  tro på Jesus och älska våra medmänniskor är grunden i Herrens budskap detta är nog alla kristna överens om, men där slutar tyvärr ofta likheterna. Att älska som vi har blivit älskade av Jesus på korset att förlåta som vi har blivit förlåtna borde vara nog. Men hur kan det skilja sig så mycket mellan olika kristnas förståelse för vad detta betyder i praktiken?

Det är modernt att hävda att Herrens barmhärtighet skulle spela ut vikten av omvändelse.

Det finns ingen motsägelse mellan barmhärtighet och omvändelse, kärlek och förmaning eller sanning och fördrag.

Herren talar inte mot sig själv. Gud Fadern är i total enighet med Gud Sonen och Gud den helige Anden.

Det går inte heller att finna splittring mellan de olika Evangelierna eller till exempel Jesus och Paulus lära. Samma budskap och samma Guds attribut tillämpas vid olika tillfällen där det passar sig. Välsignelse där det passar sig och fördömelse där det är passande. Himmel och helvete, rättfärdighet och synd detta predikade Jesus och alla som följde honom.

Alltså samma Jesus som talar om vikten av barmhärtighet talar om vikten av omvändelse.

Samma Jesus som betalade för våra synder med sitt eget blod ska återvända för att döma levande och döda. Detta är ingen avfällig lagiskhet eller villolärare som talar, det är skrivet av Johannes den älskade aposteln i NYA TESTAMENTET detta ÄR ju Evangeliet. Det är inte Evangeliet det är fel på så att vi behöver jystera det efter vår tid, kära vänner det är OSS det är fel på.

1Jn 3:7  Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig.
1Jn 3:8  Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.
1Jn 3:9  Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud.
1Jn 3:10  På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.
1Jn 3:11  Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra
1Jn 3:12  och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga.
1Jn 3:13  Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er.
1Jn 3:14  Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden.
1Jn 3:15  Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.
1Jn 3:16  Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.
1Jn 3:17  Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?

1Jn 3:18  Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. 

Kärleken består inte i smicker flörtande eller falskhet det handlar om osjälviskt uppoffrande för någon annans skull, framför allt de sina.

1Jn 3:19  Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta,
1Jn 3:20  vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt.
1Jn 3:21  Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud,
1Jn 3:22  och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom.
1Jn 3:23  Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss.
1Jn 3:24  Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss.

Hur är detta möjligt? Hur kan en god Gud förmana och straffa någon?

Varför är vi förvånade, vi gör ju samma sak själva? Vilken förälder har inte varit kärleksfull och förmanande på samma dag?

Om vi har två barn som leker med varandra och den ena ständigt tar den andres saker säger vi helt naturligt åt den som stulit att lämna tillbaks det som den tog från sin kamrat och be om ursäkt. Eftersom det inte är kärleksfullt att stjäla något som tillhör en annan så resonerar även vi som är onda.
Vi kräver att den som har gjort fel ska omvända sig och be om ursäkt, de flesta vuxna är även beredda att straffa den skyldige med till exempel indraget lördagsgodis, månads peng eller liknande om beteendet inte förändras. När barnet ångrar sig och ber om ursäkt förlåter vi det naturligtvis genast, men vi kräver även att kamraten som just blivit bestulen tar emot ursäkten och lämnar det hela bakom sig för kärleken och fridens skull.

Ska vi som är syndare ha större rätt att kräva omvändelse och dessutom ha rätt att bestraffa både barn och vuxna som bryter mot dessa regler i samhället?  Borde inte en perfekt Gud som är allas vår skapare och Fader ha desto större rättighet att kräva både omvändelse, bestraffning, förlåtelse och barmhärtighet utan att kallas för grym orättvis och allt som han beskylls för att vara. Tala om hyckleri.

Det är ett omoget resonemang att påstå att omvändelse och barmhärtighet inte skulle kunna råda under samma tak, dessa två är snarare i behov av varandra och varken kan eller bör separeras om man vill ha en sund samvaro. Det blir ingen sant kärleksfull och barmhärtig relation mellan människor om någon ständigt tillåts synda mot de andra utan konsekvenser dvs förmaning, församlingstukt, krav på omvändelse.En sådan miljö vill vi inte ha i vårt eget hem, än mindre i den större församlingen. Att frångå dessa viktiga byggstenar leder till laglöshet och där råder djungelns lag snarare än barmhärtighet.

I en kristen relation gäller det som Jesus har sagt om ömsesidig förlåtelse när man felar bröder/ systrar emellan, men det kräver samtidigt att man ber varandra om ursäkt och ständigt arbetar på att omvända sig från sin synd. Sedan kvittar det om man får be om ursäkt och omvända sig en gång eller sju gånger sjuttio gånger. Det är lika svårt och självuppoffrande att inse att man har gjort fel och sedan måste komma krypande för att be om ursäkt om och om igen, som det är för den utsatta parten att behöva förlåta denna ständigt felande vän fler gånger än man orkar räkna. Sen finns det synder som kräver separation men det är en annan historia.

Du  kanske fortfarande säger: Detta gäller inte oss, vi lever ju inte under lagen utan under nådens förbund?

Ja just det så vilka gäller då nådens förbund? Jo dom som tror på Jesus Kristus och är födda på nytt. Så vad säger då denne Jesus som vi alla säger oss följa:

Mat 4:17  Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er, ty himmelriket är nu här." 

Inleder vi oss själva i frestelse eller är det vi som frestar Gud?

I bönen Fader vår ber vi bland annat till Gud att han inte ska leda oss in i frestelse, detta tyder på att det är viktigt att undvika frestelser det betyder inte att vi inte kommer att hamna i frestelser eller att frestelserna betyder att vi är dåliga kristna, tvärt om, Jesus blev ju också frestad. Bibeln är dock tydlig med att vi inte bör önska oss eller sätta oss i frestelser och därför undviker vi dem så långt det är upp till oss.

Varför?

Jas 1:14  Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.
Jas 1:15  När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.

Alla som tror blir prövade alltså är prövningar inte ett bevis på misslyckande. 

Jas 1:3  Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga.
Jas 1:4  Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 

 Varför undvika frivillig frestelse? Är det inte bara lagiskt, besvärligt och onödigt?

De som är fria i Kristus kan väl bara göra vad dom vill eftersom det nu inte finns någon fördömelse för de kristna?

Rom 3:7  Men om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare?
Rom 3:8  Varför inte säga: "Låt oss göra det onda, för att något gott skall komma av det?" Så säger man hånfullt om oss, och så påstår även somliga att vi lär. De skall få den dom som de förtjänar. 

Eftersom vi tror på Gud och älskar honom gör vi som han säger. Allt som han säger åt oss att göra eller inte göra är för vår egen skull.  Herren vill inte hindra oss ifrån att göra något som är bra eller utvecklande för oss, Jesus ok är lätt att bära.

Jas 1:16  Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
Jas 1:17  Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.
Jas 1:18  I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem som han har skapat. 

Gud är god och rättfärdig därmed hatar han all synd. Dom som han kallar och älskar blir mer och mer lika honom på grund av den förvandling som sker i hjärtat på den som tror genom den helige Anden. Kristna som förr levde helt syndfulla liv börjar också hata synden så som han gör, men på grund av vår gamla natur som fortfarande finns kvar i köttet så är vi fullt kapabla till att falla för olika sorters frestelser. Därmed krävs försiktighet. Ingen omvänd kristen önskar att hamna tillbaka i ondskan som man levde i eller att separeras från sin frälsare och aktar sig därför noga för att frivilligt  hamna i synd.

 Varför vill inte den nya människan synda?

 Den främsta anledningen till avståndstagande från synd är kärleken till Gud som offrade sin egen son Jesus Kristus för att rädda oss från att bli straffade på grund av våra synder. Skulle dessa onda synder som satte Jesus på korset vara något attraktivt och roligt för dem som han dog för att rädda???Den andra anledningen är att när vi får vårt nya kristna hjärta så förbjuder oss kärleken till vår nästa att stjäla mörda begå äktenskapsbrott och att ha begär till deras saker. Djup ånger kommer upp i våra hjärtan varje gång vi bryter mot kärlekslagen då samvetet vittnar emot oss, därför njuter kristna bara av synden tills deras samveten plågar dem till omvändelse.

Jesus förklarar djupet av Guds lag i bergspredikan som visar på vem Gud är och vad motsatsen till Gud är.

Det är alltså inte bara mord att mörda fysiskt utan även att tänka onda tankar om någon, äktenskapsbrott börjar i hjärtat, begär etc.

Eftersom lagen visar på Guds heliga rättfärdiga karaktär så kan vi ju omöjligt vara Guds vänner samtidigt som vi är lagens ovänner. Missförstå mig inte, ingen människa har någonsin kunnat tillfredsställa lagen utom Jesus Kristus men när vi blivit benådade så får vi del av Guds karaktär genom den helige Anden och lever inte längre i öppen synd eller i opposition till Guds lag, alltså man kan inte längre argumentera för att brott mot Guds bud är Ok eller kärleksfullt längre, eftersom en försoning har skett från att ha varit Guds ovänner till att bli hans vänner, vänner har gemensamma fiender. Vi blir till och med Guds egna barn. 

  Inleder vi oss själva i frestelse i vår moderna kultur?

Eftersom Gud hatar synd så bör det vara en bön som behagar honom att han inte skulle inleda oss i frestelse, men hur är det med oss? Hatar vi synden? Om vi gör det varför sätter vi oss ständigt i situationer frivilligt som frestar oss till att begå synd?

Vem kan rå för något som man inte visste om, eller kunde hindra från att ske? Jag syftar inte på de tillfällen då vi blir plötsligt attackerade eller överraskade av någon helt oväntad situation, utan på det vi redan vet om och det som vi kan förhindra själva genom vårt eget val av livsstil, umgänge arbetssituation etc. Jag syftar på den viljan som finns inom oss. Vill vi det goda eller vill vi det onda?

Om jag sätter mig planlöst framför TVn och tittar på filmer, reklam och serier en kväll så vet jag med 99% säkerhet att jag kommer att få en hel drös synder presenterade för mig som jag annars inte hade kunnat drömma om  att jag skulle bli frestad av vid ett och samma tillfälle på så kort tid (i mitt vanliga relativt händelselösa liv;) Jag menar absolut inte att min egen natur inte skulle kunna fresta mig både en och tio gånger helt utan medias hjälp. Syftar på "arvssynden"

Rom 3:12   Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda

  Eftersom detta är fallet med oss i vårt kött så vet jag inte varför vi behöver hjälpa synden på traven genom att dränka oss med hela världens frestelser och synder i vårt eget vardagsrum (eller i fickan) bara för att slippa ha det "tråkigt".  Människor som bibeln varnar för att ha gemenskap med bjuder vi moderna kristna människor utan att tveka in i hemmet på grund av teknikens under. När Bibeln skrevs uppmanades de kristna att ta sig tillvara för världen, köttet och satans frestelser och de hade inte ens tillgång till internet! Vi däremot lever med så stor tillgång till synd att vi verkar helt avtrubbade och likgiltiga, kanske till och med lite nöjda mitt i Sodom och Gomorra-tider till skillnad från Lot som kände rättfärdig vrede. Jag vet, Kristna ska Evangelisera för världen inte döma den, men det betyder inte att man bör med gott samvete delta varken passivt eller aktivt i världens synd.

Mat 5:13  Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.

Modernt hyckleri?

Kristna män mördar inte men de älskar att spela en karaktär som mördar sina med-karaktärer i mer eller mindre grafiska spel eller ser på våldsfilmer tillsammans med barnen av rent nöje. Jag dömer inte någon, jag vet att vi alla gör oss skyldiga till hyckleri därför är vi alla skyldiga att rannsaka och omvända oss.

(Mat 5:21)  Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen.
(Mat 5:22)  Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.

Kristna kvinnor ska inte ägna sig åt skvaller och förtal enligt skriften, men på grund av div såpor, facebook och annat kan man helt"oskyldigt" vältra sig i tre eller fyra hundra vänners privatliv under en kväll och ägna sig åt skvaller och förtal mer än någon "busy-body" som nya testamentet refererar till, någonsin hade hunnit åstadkomma i verkligheten.(springa från hus till hus och tala om sådant man inte bör.)

Personer som vi inte bör umgås med (ingå förbund med) i verkligheten på grund av att de lever i opposition till Gud (att gå i ojämna ok) bör vi inte heller inte umgås med framför skärmen eller är det inte så? Hade Paulus och de andra apostlarna inte varnat församlings-medlemmarna från att i sina egna hem sitta och se på med spänning medans andra gör det som Gud hatar?

Om du vet att en plats, person, film arbetssituation eller relation frestar dig till att synda mot Gud, gör dig av med det. Det är bättre för dig att gå in i himmelriket utan den saken eller personen än att brinna i Gehenna.

Att följa den fysiska lagen som fariseerna gjorde när folk såg dem för att de skulle verka goda inför människorna kan vem som helst göra i kyrkan till exempel. Men bara den som har lagen i hjärtat avstår från synden i hemlighet när bara Gud ser vad man gör. Detta beror också på tro och inte på gärningar. För hycklaren syndar i sin ensamhet eftersom han inte tror på att Gud ser honom men den som tror fruktar och bävar inför den allsmäktiga Guden som ska ge alla vad dom förtjänar tids nog.

Mat 5:20  Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Låt oss be att vi alla slutar inleda oss själva och andra i frestelse så att vi kan älska varandra på riktigt!

Gud är inte intresserad av att fresta oss snarare frestar vi oss själva på grund av våra hjärtans onda begär.
 Jas 1:14  Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.

Hur frestar vi Gud?

Ibland frestar vi själva Gud genom att man sätter sig i farliga eller syndfulla situationer bara för att man tänker att Gud är god och kommer att förlåta/rädda oss vad vi än gör och lever därför ett liv i utsvävningar på eget bevåg. Detta oförsiktiga beteende kan liknas vid följande bibelsycke

  Mat 4:5  Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång
Mat 4:6  och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten."
Mat 4:7  Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud." 

Jona-tecknet.

Världen kräver bevis angående Guds existens vilket förövrigt tillgodoses i naturen, men man har trots allt stor tillit till evolutions-teorin som inte alls har kunnat bevisats vara sann. Detta gör att det verkar mer som om världen försöker snärja de kristna genom sina argument så som Fariseerna gjorde med Jesus.

Mat 16:1  Fariseerna och sadduceerna kom fram och ville snärja Jesus och begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen.
Mat 16:2  Men han svarade dem: "På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, för himlen är röd,
Mat 16:3  och på morgonen: I dag blir det oväder, för himlen är röd och mulen. Himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda.
Mat 16:4  Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jonas tecken." Och han lämnade dem och gick sin väg.

Jona-tecknet

Jona -tecknet som syftar på att Jesus dog och uppstod på tredje dagen så som Jona låg i valfiskens buk och slungades ut på tredje dagen, var så mycket mer än ett forsknings-tecken på Guds existens. Det var räddningen för människo-släktet från evig fördömelse och separation från Gud. Korsfästelsen som Jesus utstod utplånade de troendes synder en gång för alla och möjliggjorde försoning med Gud. Världens fåfänga rop på bevis är helt i onödan då allt som någon människa kan behöva veta om skaparen tillgodoses i Guds evangelium, han inte bara existerar utan han älskar och erbjuder försoning och evigt liv!!! Något som människan också försöker sträva efter på egen hand, man försöker förgäves få frid inom sig genom att söka tröst i främmande religioner och filosofier, ja världen gör desperata försök till likabehandling och jämställdhet trots att allt detta alltid har varit ett faktum skapat av Gud och fullbordat vid Jesus kors.

Jon 2:8  (2:9) De som håller sig till fåfängliga avgudar överger den nåd de fått. 

Jon 2:2  (2:3) Han sade: "Jag ropade till HERREN i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst. 

Jon 2:3  (2:4) Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmar omslöt mig, alla dina brottsjöar och vågor svepte över mig. 

Jon 2:4  (2:5) Jag tänkte: Jag har drivits bort från dina ögon. Men jag skall åter få skåda ditt heliga tempel. 

Jon 2:5  (2:6) Vatten omslöt mig ända upp till halsen, djupet omgav mig, sjögräs snärjde in mitt huvud. 

Jon 2:6  (2:7) Till bergens grund sjönk jag ner, jordens bommar slöts för evigt bakom mig. Men du förde mig levande upp ur graven, HERRE, min Gud. 

Jon 2:7  (2:8) Medan min själ tynade bort i mig tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig i ditt heliga tempel. 

Jon 2:8  (2:9) De som håller sig till fåfängliga avgudar överger den nåd de fått. 

Jon 2:9  (2:10) Med tacksägelse vill jag offra åt dig, vad jag har lovat vill jag infria. Frälsningen är hos HERREN!" 

Jon 2:10  (2:11) Och HERREN talade till fisken och den kastade upp Jona på torra land. 

Håll tyst!

Håll tyst familjen och sluta ropa på hjälp hela tiden!!! Jag är upptagen med att läsa om att jag borde vara mild, tålmodig och hjälpsam mot er;) 

Det här är sorgen över det stora avfallet från Gud.

Det här är sorgen över det stora avfallet från Gud.
Sorgen över det folk som en gång sökte rättfärdighet men vars barn rev ner det som deras fäder byggt upp.
Sorgen över det som inte längre finns kvar och bönen om återupprättelse.

Det som en gång räknades som heligt har nu helt förlorat sitt värde i detta folks ögon.

Lam 4:1  Hur har inte guldet mist sin glans, det ädlaste guld förvandlats! Heliga ädelstenar ligger utkastade i varje gathörn.
Lam 4:2  Sions ädlaste söner, som liknade fint guld, hur räknas de inte nu som lerkärl, verk av krukmakarhänder.

Det folk som jag syftar på här lider av svår svält, inte av matbrist men de är svält-födda på Guds ord,
därav lidande och nöd mitt i välfärden.

 Tillgång finns, men barnen förnekas dock den sanna spirituella födan.

Lam 4:3  Till och med schakalerna räcker spenarna åt sina ungar för att ge dem di, men dottern mitt folk har blivit grym, som strutsen i öknen.
Lam 4:4  Dibarnets tunga fastnar av törst i gommen. Små barn ber om bröd, men ingen ger dem något.
Lam 4:5  De som förr åt läckerheter tynar bort på gatorna. De som växte upp i purpur måste ligga i dyn.

Vad värderade då detta folk högre än sin skapare och Herre? 

Synden.

Lam 4:6  Missgärningen hos dottern mitt folk är större än Sodoms synd. Det omstörtades på ett ögonblick, utan att människohänder rörde vid det.
Lam 4:7  Hennes furstar var mer glänsande än snö, de var vitare än mjölk, deras hy var rödare än korall, deras utseende var likt safirens.
Lam 4:8  Nu har deras ansikten blivit mörkare än sot, man känner inte igen dem på gatorna. Deras hud sitter fastklibbad vid benen, den har blivit torr som trä.

Följande vers skulle kunna liknas vid hur de tappra martyrerna fick ett bättre avslut på sin vandring än de som levde i ära för en tid men som sedan svalt/ fick ta konsekvenserna av sin gudlöshet.

Lam 4:9  Lyckligare var de som dödades med svärd än de som nu dör av hunger, de som tynar bort under plåga av brist på markens frukter. 

Lam 4:12  Ingen kung på jorden skulle ha trott det, ingen som bor i världen, att någon ovän eller fiende skulle komma in genom Jerusalems portar.

Det folk som jag syftar på skulle heller aldrig kunna tänka sig att något skulle kunna hända dem. eftersom de numera förlitar sig helt på sin egen rättfärdighet och tackar inte sin Gud varken för mat på bordet, kläder på kroppen eller tak över huvudet.

Vad var det då som gick så fel?

Lam 4:13  Det har skett för hennes profeters synder och hennes prästers missgärningar, därför att de där inne utgöt rättfärdigas blod. 

Deras kyrkor ligger öde,
ingen vill längre gå dit in.
Fienden hånskrattar åt deras gamla trosbekännelse och omvändelse-predikan.
Främlingar har tagit över de heligas sammankomster,
I ett hörn hörs något sorgset som låter
det är dottern Sion som gråter.

Låt oss hoppas att även detta kära folk som Gud har älskat och välsignat rikligt vänder om medans tid finns och ödmjukar sig inför sin skapare det är inte för sent att be och yttra dessa sanna ord.

Lam 5:15  Glädjen är borta från vårt hjärta, vår dans är förvandlad till sorg.
Lam 5:16  Kronan har fallit från vårt huvud. Ve oss, att vi syndade så!
Lam 5:17  Därför har också vårt hjärta blivit sjukt och därför är våra ögon förmörkade.
Lam 5:18  Sions berg ligger öde och rävar strövar omkring på det.
Lam 5:19  Du, HERRE, förblir för evigt, din tron från släkte till släkte.
Lam 5:20  Varför skulle du glömma oss för alltid, överge oss till evig tid?
Lam 5:21  Tag oss till dig på nytt, HERRE, så att vi kan vända åter. Förnya våra dagar så att de blir som förr,
Lam 5:22  om du inte helt har förkastat oss. Du har varit mycket vred på oss.