Barmhärtighet eller omvändelse?

Det borde förstås vara omvändelse och barmhärtighet lika säkert som dom och förlåtelse, kärlek och tillrättavisning. Vi behöver hela Jesus i hela kyrkan hela tiden. Hela skriften till hela världen!

 Vi människor är usla syndare som i oss själva inte lyckas åstadkomma något gott. Gud däremot är Allsmäktig, fulländad och god, därför är det vi som måste underordna oss honom och inte tvärt om. Vi kan inte åstadkomma ett bättre Evangelium som frälser fler i världen på ett bättre sätt eller komma upp med ett bättre sätt att leva än  hur han har menat att det skulle vara. När ska vi sluta tävla med Gud!

Att  tro på Jesus och älska våra medmänniskor är grunden i Herrens budskap detta är nog alla kristna överens om, men där slutar tyvärr ofta likheterna. Att älska som vi har blivit älskade av Jesus på korset att förlåta som vi har blivit förlåtna borde vara nog. Men hur kan det skilja sig så mycket mellan olika kristnas förståelse för vad detta betyder i praktiken?

Det är modernt att hävda att Herrens barmhärtighet skulle spela ut vikten av omvändelse.

Det finns ingen motsägelse mellan barmhärtighet och omvändelse, kärlek och förmaning eller sanning och fördrag.

Herren talar inte mot sig själv. Gud Fadern är i total enighet med Gud Sonen och Gud den helige Anden.

Det går inte heller att finna splittring mellan de olika Evangelierna eller till exempel Jesus och Paulus lära. Samma budskap och samma Guds attribut tillämpas vid olika tillfällen där det passar sig. Välsignelse där det passar sig och fördömelse där det är passande. Himmel och helvete, rättfärdighet och synd detta predikade Jesus och alla som följde honom.

Alltså samma Jesus som talar om vikten av barmhärtighet talar om vikten av omvändelse.

Samma Jesus som betalade för våra synder med sitt eget blod ska återvända för att döma levande och döda. Detta är ingen avfällig lagiskhet eller villolärare som talar, det är skrivet av Johannes den älskade aposteln i NYA TESTAMENTET detta ÄR ju Evangeliet. Det är inte Evangeliet det är fel på så att vi behöver jystera det efter vår tid, kära vänner det är OSS det är fel på.

1Jn 3:7  Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig.
1Jn 3:8  Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.
1Jn 3:9  Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud.
1Jn 3:10  På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.
1Jn 3:11  Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra
1Jn 3:12  och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga.
1Jn 3:13  Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er.
1Jn 3:14  Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden.
1Jn 3:15  Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.
1Jn 3:16  Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.
1Jn 3:17  Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?

1Jn 3:18  Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. 

Kärleken består inte i smicker flörtande eller falskhet det handlar om osjälviskt uppoffrande för någon annans skull, framför allt de sina.

1Jn 3:19  Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta,
1Jn 3:20  vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt.
1Jn 3:21  Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud,
1Jn 3:22  och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom.
1Jn 3:23  Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss.
1Jn 3:24  Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss.

Hur är detta möjligt? Hur kan en god Gud förmana och straffa någon?

Varför är vi förvånade, vi gör ju samma sak själva? Vilken förälder har inte varit kärleksfull och förmanande på samma dag?

Om vi har två barn som leker med varandra och den ena ständigt tar den andres saker säger vi helt naturligt åt den som stulit att lämna tillbaks det som den tog från sin kamrat och be om ursäkt. Eftersom det inte är kärleksfullt att stjäla något som tillhör en annan så resonerar även vi som är onda.
Vi kräver att den som har gjort fel ska omvända sig och be om ursäkt, de flesta vuxna är även beredda att straffa den skyldige med till exempel indraget lördagsgodis, månads peng eller liknande om beteendet inte förändras. När barnet ångrar sig och ber om ursäkt förlåter vi det naturligtvis genast, men vi kräver även att kamraten som just blivit bestulen tar emot ursäkten och lämnar det hela bakom sig för kärleken och fridens skull.

Ska vi som är syndare ha större rätt att kräva omvändelse och dessutom ha rätt att bestraffa både barn och vuxna som bryter mot dessa regler i samhället?  Borde inte en perfekt Gud som är allas vår skapare och Fader ha desto större rättighet att kräva både omvändelse, bestraffning, förlåtelse och barmhärtighet utan att kallas för grym orättvis och allt som han beskylls för att vara. Tala om hyckleri.

Det är ett omoget resonemang att påstå att omvändelse och barmhärtighet inte skulle kunna råda under samma tak, dessa två är snarare i behov av varandra och varken kan eller bör separeras om man vill ha en sund samvaro. Det blir ingen sant kärleksfull och barmhärtig relation mellan människor om någon ständigt tillåts synda mot de andra utan konsekvenser dvs förmaning, församlingstukt, krav på omvändelse.En sådan miljö vill vi inte ha i vårt eget hem, än mindre i den större församlingen. Att frångå dessa viktiga byggstenar leder till laglöshet och där råder djungelns lag snarare än barmhärtighet.

I en kristen relation gäller det som Jesus har sagt om ömsesidig förlåtelse när man felar bröder/ systrar emellan, men det kräver samtidigt att man ber varandra om ursäkt och ständigt arbetar på att omvända sig från sin synd. Sedan kvittar det om man får be om ursäkt och omvända sig en gång eller sju gånger sjuttio gånger. Det är lika svårt och självuppoffrande att inse att man har gjort fel och sedan måste komma krypande för att be om ursäkt om och om igen, som det är för den utsatta parten att behöva förlåta denna ständigt felande vän fler gånger än man orkar räkna. Sen finns det synder som kräver separation men det är en annan historia.

Du  kanske fortfarande säger: Detta gäller inte oss, vi lever ju inte under lagen utan under nådens förbund?

Ja just det så vilka gäller då nådens förbund? Jo dom som tror på Jesus Kristus och är födda på nytt. Så vad säger då denne Jesus som vi alla säger oss följa:

Mat 4:17  Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er, ty himmelriket är nu här."