Alla som tror på Gud älskar Gud och ingen kan bli räddad som inte tror på Gud.

Mat 19:16  En man kom fram till Jesus och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?"
Mat 19:17  Jesus sade till honom: "Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden."
Mat 19:18  Han frågade honom: "Vilka?" Jesus svarade: "Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt,
Mat 19:19  Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv."
Mat 19:20  Då sade den unge mannen till Jesus: "Allt detta har jag hållit. Vad är det mer som fattas?"
Mat 19:21  Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig."
Mat 19:22  När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.
Mat 19:23  Jesus sade till sina lärjungar: "Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket.
Mat 19:24  Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."

Mannen tycks ha haft en stor kärlek till människor men inte älskat Gud. Han kunde direkt utan att tveka förmodligen sanningsenligt påstå att han hade för vana att hålla de sex sista buden alltså vara en omtänksam och laglig person som tog hänsyn till sina medmänniskor, men något fattades... 

De första fyra buden som tillsammans innebär tro/ kärlek till Gud kommer först av en anledning.

Alla som tror på Gud älskar Gud och ingen kan bli räddad som inte tror på Gud.

Varför svarar Jesus att mannen måste hålla buden för att gå in i livet Mat 19:17? 

Eftersom frälsningen inte kan ske enbart genom att man håller budens moraliska lag utan genom tron så kvittade alla mannens ansträngningar och goda vanor då tron/kärleken till Gud inte fanns eftersom han visade sig ha en avgud nämligen hans rikedom. Mannens motivation att vara en hygglig medborgare hade alltså inte sitt ursprung i Guds fruktan, därför kan vi inte anta att alla väluppfostrade och välartade människor nödvändigtvis är frälsta.

1Jn 3:21  Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud,
1Jn 3:22  och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom.
1Jn 3:23  Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss.
1Jn 3:24  Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss. 

1Jn 2:1  Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. 

1Jn 2:2  Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens. 

1Jn 2:3  Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. 

1Jn 2:4  Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. 

1Jn 2:5  Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. 

1Jn 2:6  Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde. 

1Jn 2:7  Mina älskade, det är inte ett nytt bud jag skriver till er utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har hört. 

1Jn 2:8  Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser. 

1Jn 2:9  Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. 

1Jn 2:10  Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och i honom finns inget som leder till fall. 

1Jn 2:11  Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon. 

Jesus offer till syndernas förlåtelse.

Heb 10:5  När Kristus träder in i världen säger han därför: Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig.  

Heb 10:6  Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.  

Heb 10:7  Då sade jag: Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja. I bokrullen är det skrivet om mig.  

Heb 10:8  Först säger han: "Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer begärde du inte och gladde dig inte", fast de bärs fram enligt lagen. 

Heb 10:9  Sedan säger han: "Se, jag har kommit för att göra din vilja." Så upphäver han det första för att fastställa det andra. 

Heb 10:10  Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla. 

Heb 10:11  Alla andra präster står dag efter dag och förrättar sin tjänst och bär gång på gång fram samma offer, som aldrig kan ta bort synderna. 

Heb 10:12  Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida 

Heb 10:13  och väntar nu på att hans fiender skall läggas som en fotpall under hans fötter. 

Heb 10:14  Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. 

Heb 10:15  Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han: 

Heb 10:16  Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren.  Och sedan: Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen,  

Heb 10:17  och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.