Det här är sorgen över det stora avfallet från Gud.

Det här är sorgen över det stora avfallet från Gud.
Sorgen över det folk som en gång sökte rättfärdighet men vars barn rev ner det som deras fäder byggt upp.
Sorgen över det som inte längre finns kvar och bönen om återupprättelse.

Det som en gång räknades som heligt har nu helt förlorat sitt värde i detta folks ögon.

Lam 4:1  Hur har inte guldet mist sin glans, det ädlaste guld förvandlats! Heliga ädelstenar ligger utkastade i varje gathörn.
Lam 4:2  Sions ädlaste söner, som liknade fint guld, hur räknas de inte nu som lerkärl, verk av krukmakarhänder.

Det folk som jag syftar på här lider av svår svält, inte av matbrist men de är svält-födda på Guds ord,
därav lidande och nöd mitt i välfärden.

 Tillgång finns, men barnen förnekas dock den sanna spirituella födan.

Lam 4:3  Till och med schakalerna räcker spenarna åt sina ungar för att ge dem di, men dottern mitt folk har blivit grym, som strutsen i öknen.
Lam 4:4  Dibarnets tunga fastnar av törst i gommen. Små barn ber om bröd, men ingen ger dem något.
Lam 4:5  De som förr åt läckerheter tynar bort på gatorna. De som växte upp i purpur måste ligga i dyn.

Vad värderade då detta folk högre än sin skapare och Herre? 

Synden.

Lam 4:6  Missgärningen hos dottern mitt folk är större än Sodoms synd. Det omstörtades på ett ögonblick, utan att människohänder rörde vid det.
Lam 4:7  Hennes furstar var mer glänsande än snö, de var vitare än mjölk, deras hy var rödare än korall, deras utseende var likt safirens.
Lam 4:8  Nu har deras ansikten blivit mörkare än sot, man känner inte igen dem på gatorna. Deras hud sitter fastklibbad vid benen, den har blivit torr som trä.

Följande vers skulle kunna liknas vid hur de tappra martyrerna fick ett bättre avslut på sin vandring än de som levde i ära för en tid men som sedan svalt/ fick ta konsekvenserna av sin gudlöshet.

Lam 4:9  Lyckligare var de som dödades med svärd än de som nu dör av hunger, de som tynar bort under plåga av brist på markens frukter. 

Lam 4:12  Ingen kung på jorden skulle ha trott det, ingen som bor i världen, att någon ovän eller fiende skulle komma in genom Jerusalems portar.

Det folk som jag syftar på skulle heller aldrig kunna tänka sig att något skulle kunna hända dem. eftersom de numera förlitar sig helt på sin egen rättfärdighet och tackar inte sin Gud varken för mat på bordet, kläder på kroppen eller tak över huvudet.

Vad var det då som gick så fel?

Lam 4:13  Det har skett för hennes profeters synder och hennes prästers missgärningar, därför att de där inne utgöt rättfärdigas blod. 

Deras kyrkor ligger öde,
ingen vill längre gå dit in.
Fienden hånskrattar åt deras gamla trosbekännelse och omvändelse-predikan.
Främlingar har tagit över de heligas sammankomster,
I ett hörn hörs något sorgset som låter
det är dottern Sion som gråter.

Låt oss hoppas att även detta kära folk som Gud har älskat och välsignat rikligt vänder om medans tid finns och ödmjukar sig inför sin skapare det är inte för sent att be och yttra dessa sanna ord.

Lam 5:15  Glädjen är borta från vårt hjärta, vår dans är förvandlad till sorg.
Lam 5:16  Kronan har fallit från vårt huvud. Ve oss, att vi syndade så!
Lam 5:17  Därför har också vårt hjärta blivit sjukt och därför är våra ögon förmörkade.
Lam 5:18  Sions berg ligger öde och rävar strövar omkring på det.
Lam 5:19  Du, HERRE, förblir för evigt, din tron från släkte till släkte.
Lam 5:20  Varför skulle du glömma oss för alltid, överge oss till evig tid?
Lam 5:21  Tag oss till dig på nytt, HERRE, så att vi kan vända åter. Förnya våra dagar så att de blir som förr,
Lam 5:22  om du inte helt har förkastat oss. Du har varit mycket vred på oss.