Vad är ett heligt liv?

Jobs rättfärdighet och gärningar visade på hans tro.

Job 1:1  I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda. 

Jobs rättfärdighet var en sann rättfärdighet, då den grundades i tro. Alla hans svårigheter var ett test som han var tvungen att gå igenom på åklagarens begäran, vilket han inte förstod i sin plåga. Ett bra stycke för troende att minnas när man hamnar i svårigheter.

Han tänkte på tiden innan hans plågor började.

Job 29:1  Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Job 29:2  Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
Job 29:3  då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
Job 29:4  Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
Job 29:5  då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
Job 29:6  då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
Job 29:7  När jag då gick upp till porteJob 29:1  Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Job 29:2  Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
Job 29:3  då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
Job 29:4  Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
Job 29:5  då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
Job 29:6  då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
Job 29:7  När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
Job 29:8  då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
Job 29:9  Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
Job 29:10  furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

Jobb visste att han följde Guds bud och levde ett heligt liv

Han var ingen äktenskapsbrytare

Job 31:1  Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
Job 31:2  Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
Job 31:3  Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Job 31:4  Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Job 31:5  Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
Job 31:6  Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
Job 31:7  Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
Job 31:8  Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
Job 31:9  Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
Job 31:10  Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
Job 31:11  Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
Job 31:12  en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

Job hade inte anseende till person.

Job 31:13  Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
Job 31:14  Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
Job 31:15  Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Han gav åt de fattiga

Job 31:16  Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
Job 31:17  Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
Job 31:18  Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
Job 31:19  Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
Job 31:20  Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
Job 31:21  Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
Job 31:22  Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
Job 31:23  Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Han var ingen avgudadyrkare

Job 31:24  Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
Job 31:25  Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
Job 31:26  Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
Job 31:27  att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
Job 31:28  Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

Han gladde sig inte åt andras olycka, och förbannade inte sina fiender.

Job 31:29  Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
Job 31:30  Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

Han visade gästfrihet.

Job 31:32  Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen. 

Han skötte sitt arbete hederligt, och han var ingen mördare.

Job 31:38  Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra? 

Job 31:39  Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv? 

Job 31:40  Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal. 

Job hade medlidande med sin nästa.

Job 30:25  Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige? 

 Jobs gärningar vittnade om en sann tro.

Job 29:11  Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
Job 29:12  ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
Job 29:13  Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
Job 29:14  I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
Job 29:15  Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
Job 29:16  Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
Job 29:17  Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

Jobs gärningar harmoniserar med nya testamentets goda gärningar som följer tron.

Jas 2:14  Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom?
Jas 2:15  Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen
Jas 2:16  och någon av eder då sade till denne: "Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt" - vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde?
Jas 2:17  Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar.
Jas 2:18  Nu torde någon säga: "Du har ju tro?" - "Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro."
Jas 2:19  Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.
Jas 2:20  Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn!
Jas 2:21  Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?
Jas 2:22  Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,
Jas 2:23  och så fullbordades det skriftens ord som säger: "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet"; och han blev kallad "Guds vän".

I sin ångest ifrågasatte Job Gud. Har vi människor rätt att döma himlens, jordens och vår egen skapare när vi får bekymmer?

Job 30:19  I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
Job 30:20  Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
Job 30:21  Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
Job 30:22  Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
Job 30:23  Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
Job 30:24  Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

Job 40:1  (39:34) Så svarade nu HERREN Job och sade: 

Job 40:2  (39:35) Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
Job 40:3  (39:36) Job svarade HERREN och sade:
Job 40:4  (39:37) Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
Job 40:5  (39:38) En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
Job 40:6  (40:1) Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
Job 40:7  (40:2) Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Job 40:8  (40:3) Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
Job 40:9  (40:4) Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
Job 40:10  (40:5) Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
Job 40:11  (40:6) Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
Job 40:12  (40:7) Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
Job 40:13  (40:8) Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
Job 40:14  (40:9) Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
Job 40:15  (40:10) Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
Job 40:16  (40:11) Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
Job 40:17  (40:12) Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
Job 40:18  (40:13) Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
Job 40:19  (40:14) Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
Job 40:20  (40:15) Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
Job 40:21  (40:16) Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
Job 40:22  (40:17) Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
Job 40:23  (40:18) Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
Job 40:24  (40:19) Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?

Jobb vände om från att anklaga Gud och insåg sitt misstag.

Jobb fick stor belöning av Gud för sin trofasthet, vilket han har lovat åt alla som sätter sin tillit till Herren.