Lam 1:1 Hur övergiven sitter hon inte, den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra slavtjänst.
Lam 1:2 Bittert gråter hon i natten, tårar rinner utför hennes kind. Bland alla hennes älskare finns ingen som tröstar henne. Alla hennes vänner har svikit henne, de har blivit hennes fiender.
Lam 1:3 Juda har gått i landsflykt på grund av förtryck och svår träldom. Hon bor nu bland hednafolken, hon finner ingen ro. Alla hennes förföljare har överfallit henne mitt i hennes nöd.
Lam 1:4 Vägarna till Sion sörjer, ty ingen kommer längre till högtiderna. Alla hennes portar är öde, hennes präster suckar. Hennes jungfrur är bedrövade, och själv sörjer hon bittert.
Lam 1:5 Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra. Ty HERREN har bedrövat henne för hennes många synders skull. Hennes barn har vandrat bort som fångar framför fienden.
Lam 1:6 All prakt har försvunnit från dottern Sion. Hennes furstar liknar hjortar, som inte finner bete. De vandrar kraftlösa framför förföljaren.
Lam 1:7 I sin nöd och hemlöshet kommer Jerusalem ihåg allt vad dyrbart hon ägde i forna dagar. Nu, då hennes folk har fallit för ovännens hand och ingen kommer till hennes hjälp, ser hennes ovänner med hån på hennes undergång.
Lam 1:8 Svårt har Jerusalem syndat, därför ses hon som oren. Alla som ärade henne föraktar henne, ty de ser hennes nakenhet. Själv suckar hon och vänder sig bort.
Lam 1:9 Orenhet fläckar fållen på hennes kläder, hon tänkte inte på vad slutet skulle bli. Hon har sjunkit ofattbart djupt och ingen finns som tröstar henne. O, HERRE, se mitt betryck, ty fienden förhäver sig.
Lam 1:10 Ovännen har räckt ut sin hand efter allt dyrbart hon ägde. Hon har sett hur hedningar går in i hennes helgedom, sådana som du har förbjudit att komma in i din församling.
Lam 1:2 Bittert gråter hon i natten, tårar rinner utför hennes kind. Bland alla hennes älskare finns ingen som tröstar henne. Alla hennes vänner har svikit henne, de har blivit hennes fiender.
Lam 1:3 Juda har gått i landsflykt på grund av förtryck och svår träldom. Hon bor nu bland hednafolken, hon finner ingen ro. Alla hennes förföljare har överfallit henne mitt i hennes nöd.
Lam 1:4 Vägarna till Sion sörjer, ty ingen kommer längre till högtiderna. Alla hennes portar är öde, hennes präster suckar. Hennes jungfrur är bedrövade, och själv sörjer hon bittert.
Lam 1:5 Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra. Ty HERREN har bedrövat henne för hennes många synders skull. Hennes barn har vandrat bort som fångar framför fienden.
Lam 1:6 All prakt har försvunnit från dottern Sion. Hennes furstar liknar hjortar, som inte finner bete. De vandrar kraftlösa framför förföljaren.
Lam 1:7 I sin nöd och hemlöshet kommer Jerusalem ihåg allt vad dyrbart hon ägde i forna dagar. Nu, då hennes folk har fallit för ovännens hand och ingen kommer till hennes hjälp, ser hennes ovänner med hån på hennes undergång.
Lam 1:8 Svårt har Jerusalem syndat, därför ses hon som oren. Alla som ärade henne föraktar henne, ty de ser hennes nakenhet. Själv suckar hon och vänder sig bort.
Lam 1:9 Orenhet fläckar fållen på hennes kläder, hon tänkte inte på vad slutet skulle bli. Hon har sjunkit ofattbart djupt och ingen finns som tröstar henne. O, HERRE, se mitt betryck, ty fienden förhäver sig.
Lam 1:10 Ovännen har räckt ut sin hand efter allt dyrbart hon ägde. Hon har sett hur hedningar går in i hennes helgedom, sådana som du har förbjudit att komma in i din församling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.