Paulus kommenterar främmande läror och lagen.

1Ti 1:3  Jag bjuder dig, nu såsom när jag for åstad till Macedonien, att stanna kvar i Efesus och där förmana somliga att icke förkunna främmande läror
1Ti 1:4  eller akta på fabler och släktledningshistorier utan ände, som ju snarare vålla ordstrider än främja den Guds ordning som kommer till fullbordan i tron.
1Ti 1:5  Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro.
1Ti 1:6  Från dessa stycken hava somliga farit vilse och vänt sin håg till fåfängligt tal -
1Ti 1:7  människor som vilja vara lärare i lagen, fastän de icke förstå ens vad de själva tala, eller vad de ting äro, som de med sådan säkerhet orda om.
1Ti 1:8  Men vi veta att lagen är god, om man nämligen brukar den såsom lagen bör brukas,
1Ti 1:9  och om man förstår detta, att lagen är till icke för rättfärdiga människor, utan för dem som trotsa lag och myndighet, för ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga människor, fadermördare och modermördare, för mandråpare,
1Ti 1:10  för dem som öva otukt och onaturlig vällustsynd, för dem som äro människosäljare, lögnare, menedare eller något annat som strider mot den sunda läran -